Betraktelser och bekännelser - en lucker kommentar av en 33-årig storstadskille

Ballerina lägger till i Nybroviken

2011-10-27T08:29:00.001+02:00

Ballerina lägger till i Nybroviken
Originally uploaded by patrikneckman

Pilotprojektet för http://www.sjovagen.nu/ Sjövägen är inte säkrad och därför uppmanar jag alla som kan att gå in på Facebook och gilla deras sida då kanske SL och Länsstyrelsen behåller vår fantasiska linje. Gå in på Facebook nu och gilla. Det går jättefort och kan göra mina dagar sååå mycket bättre.

NYTT LIV

2011-10-18T13:03:00.001+02:00

Measurements b/w
Originally uploaded by patrikneckman

Herre gud, var ska jag börja ... oj, oj ... den här lilla krabaten kom ut för nästan åtta månder sedan och förgyllde mitt liv.
Vår son föddes i slutet av februari och det känns nästan märkligt att göra ett uppdatering om det så här långt efter. Det har ju hänt så mycket!
På bara de här åtte månaderna har han gått från att ha varit ett litet pyre (som på bilden) och skela och inte kunna göra någonting till att nu le och skratta när han ser mig.
Oj, oj ... jag är helt tagen. Jag hittar inte riktigt orden nu när jag sitter här och skriver det här. Det är obeskrivligt.
Det är tidag och jag sitter på kontoret en riktigt ruskig, grå höstdag när det blåser och regnar utanför fönstret och det är rätt mörkt.
Egentligen vill jag ta en liten stund och reflektera över vad som har hänt. Men det händer hela tiden så himla mycket och jag känner tyvärr att jag har hamnat i ekorrhjulet på ett sätt. Det gäller att ta vara på varje minut. Lyssna på den här http://storstadskillen.blogspot.com/2010/05/foton-fran-brollopet.html.
Jag älskar min hustru och min son så otrooooligt mycket!!!!!! En känsla starkare än jag någonsin känt och än jag någonsin trodde.

UPPSKOV vs HÖGRE LÅN

2011-05-02T11:08:00.001+02:00

Riddarholmskyrkan (Knight's Islets Church)
Originally uploaded by patrikneckman

Var det mening att det skulle bli så här?

2006 klev jag som nybakad på arbetsmarknaden och utan nästan ett öre på fickan in på bostadsmarknaden och köpte en liten etta, om 33kvm, på nedre botten i Atlas, Vasastan, Stockholm för 850.000kr. Två år senare sålde jag den med 250.000kr vinst när jag flyttade ihop med min fru och när vi tillsammans köpte en lägenhet på Kungsholmen, Stockholm, för 3.000.000kr.
Förra året sålde vi den för 3.150.000kr och köpte en lägenhet i Nacka för 2.050.000kr. Nu vill skatteverket inte ge mig uppskov på de vinster jag tidigare har gjort.

Men det uppmanar ju egentligen bara till att vi skulle ha köpt en dyrare lägenhet och tagit ett högre lån. Var det verkligen regeringens, Finansinspektionens, Riksbankens och Skatteverket tanke - att uppmana till att låna mer?

Vi ville ta vår ansvar för vår nya lilla familj och inte belåna oss till tänderna, vi kunde heller inte låna allt för mycket eftersom den nya regeln om krav på 15% kontantinsats trätt i kraft. Det gjorde att vi köpte en billigare lägenhet. Vinsterna från min gamla lägenhet i Vasastan och vår lägenhet på Kungsholmen ligger ju i den nya lägenheten i Nacka och nu vill Skatteverket att jag ska skatta för vinsten.

Ja, det var trist att det var tvunget att bli så här. Feltänkt från Sveriges ekonomiledning.

LIVSKUNSKAP, EN HYLLNING

2011-04-29T08:39:00.000+02:00

När jag efter ett år som utbytesstudent i USA kom tillbaka till Sverige 1996 och hade haft en otrolig upplevelse som berikade mig på alla tänkbara sätt, hade jag svårt att komma tillbaka in och anpassa mig igen till det svenska skolsystemet och hitta tillbaka till mina vänner.

Jag tyckte, och tycker fortfarande, att det svenska skolsystemet, som förbereder elever på vuxenlivet på ett annorlunda sätt, är bättre än det amerikanska, men det var ändå annorlunda när jag kom hem igen.

Min dåvarande gymnastiklärarinna Annika Blom gick i tankarna om att ge någonting tillbaka till eleverna på skolan och hon tog eget initiativ till att starta upp vad hon kallade för Livskunskap.

Vi var cirka 10 elever som gick den kursen och jag valde den vid sidan om mitt ordinarie program då jag var en ganska filosoferande, analyserande, tänkande och sökande person.

Vi hade inga läromedel utan materialet hämtade Annika från olika ställen och kopierade upp. Vi diskuterade allt från självkänsla, självförtroende, styrkor, svagheter och gruppdynamik till etik, moral, värderingar och utmande oss själv och varandra i olika tankebanor och funderingar.

Det passar säkert inte alla elever att läsa ett sådant ämne och som många "icke-vetenskapliga" ämnen som är konkreta och påtagbara så var det relativt lösa boliner. Men jag utvecklades, jag utmanade mina förutfattade meningar, jag överbevisades, jag överbevisade, jag blev övertygad, jag övertygade, jag engagerade mig och engagerade.

Det var en mycket rolig och lärorik kurs och jag tänker ofta på Annika Blom och vad hon betydde för mig då.

Jag vill rikta ett tack till henne, till Västergårdgymnasiet i Södertälje och till mina klasskamrater för att vi vågade. Jag tycker att alla bör läsa något sådan här.

Vissa behöver hjälp, stöttning och att lyftas upp.

VILKA VÄNNER

2011-01-28T07:03:00.002+01:00

Inlägget för några dagar sedan handlade om hur jag hade det som barn och hur min uppväxt var.

Jag funderar på hur min tid kommer att se ut de närmaste femton åren.

Om jag tittar tillbaka på hur det var när jag var liten så umgicks mina föräldrar mest med mina vänners föräldrar. Det blev väl så automatiskt och föll sig så naturligt eftersom de ändå umgicks mycket vid sidlinjen på fotbollsplanen eller huttrandes i en ishockeyrink någonstans i Sverige.

Jag är rädd att det blir så för mig också. Jag är absolut inte rädd att träffa nya människor. Au contraire - jag tycker att det är väldigt roligt och utvecklande. Det är alltid spännande att möte personer för första gången och försöka lära känna dem.

Men i och med att jag blir äldre så blir jag tryggare och söker en större känsla av säkerhet antar jag. Men så är det också så att jag har fantastiska vänner som jag inte vill förlora. Jag vill verkligen fortsätta träffa dem och inte glida ifrån dem.

Undrar hur det kommer att bli. Jag hoppas att alla kommer att vara där om femton år.

Hur har ni som är lite äldre det - gamla eller nya vänner?

TILLBAKA TILL RÖTTERNA

2011-01-24T06:25:00.002+01:00

Jag vill ha det som när jag var barn. Kommer ni igår när man cyklade på gatan, rejsade och slog upp knäna när man ramlade? Minns ni när man låg där i gröngräset körde en maskros på en kompis kind så att den blev gul? Minns ni när man sprang runt i snön på baksidan som var så djup att det knappt gick att ta sig fram?

Kanske minns ni? Kanske inte?

Det var i varje fall så min barndom var. Jag är uppväxt i villasamhällen och har alltid haft friheten att cykla till kompisar, springa i vattenspridaren, spela kula, göra upp eld (nja, kanske inte en frihet som jag hade, men som jag tog mig), leka Röda Vita Rosen, göra fördämningar i närmaste bäck, gräva i landet med mamma m.m., m.m.

Så vill jag att vårt barn ska få det. Jag vill att vårt barn ska växa upp på det sättet så att hon/han kan just springa omkring. Jag tror att det är bäst. Det blir tillbaka till rötterna liksom.

Nu bor vi i en lägenhet men jag har en dröm om att flytta till villa en dag. Tycker ni att det är bra att ha barn i lägenhet i storstan?

SVÄRFÖRÄLDRARNA

2011-01-21T07:14:00.001+01:00

Jag ringde mina svärföräldrar häromdagen för att prata med dem. Jag hade inget särskilt ärende utan ville bara ringa och prata med dem.

Jag gör det för sällan helt.

Det är synd att jag inte ringer till dem. Jag har en bra relation med dem faktiskt och vi kommer bra överens. De är väldigt mycket som mina egna föräldrar. Har till och med liknande yrken, har liknande bakgrunder, samma politiska uppfattning, samma socialklass och liknande boendesituationer. Så att prata med dem är verkligen lätt.

Men jag gör det tyvärr för sällan.

Jag vet inte vad de flesta har för relation till sina svärföräldrar, men jag inbillar mig att de flesta har något som liknar min. Jag har vänner som spänner från allt från: "jag tål dem inte och vill inte helst träffa dem" till "jag var hos din mamma idag och käkade lunch och snackade i tre timmar".

Jag tror aldrig att jag kommer att få den senaste. Och det är faktiskt inte något som jag tycker är tråkigt. Jag menar jag har inte ens den relationen med mina egna föräldrar. Visst jag och fargubben går ut och jagar och umgås och mamma och jag pratar på telefon ibland men inte i tre timmar.

Jag ger däremot ett löfte här och det är att ringa dem oftare.

RÄDD

2011-01-19T06:42:00.004+01:00

Som jag skrev i förra inlägget så är jag extremt rädd nu när jag ska bli pappa.

De som känner mig vet att jag inte är den som oroar mig i onödan eller blir rädd för saker. Jag är mer av en:

"äh, det ordnar sig. Världen går inte under på grund av det här."

Det som jag är mest rädd för nu är att vårt barn ska komma ut och inte må bra. Jag är rädd att det ska vara något fel på henne/honom. Tänk om det går åt fanders under förlossningen och han/hon skadas. Det vore så fruktansvärt.

Jag är inte rädd för min hustrus hälsa egentligen. Det kanske låter barskt och hemskt och det är klart att det är stort för henne (för oss) också och att det innebär en massa risker. Men min rädsla för hennes hälsa står inte alls i proportion till hur jag känner för barnets hälsa.

Jag är heller inte rädd för min egna prestation under förlossningen. Där tror och hoppas jag att jag ska vara närvarande, stöttande, påhejande, stödjande, omhändertagande och vårdande. Där är jag trygg. Det kan jag ju styra.

Men jag har inget att säga till om när det kommer till barnets hälsa. Jag kan inte påverka det på något sätt. Usch. Jag hoppas verkligen barnet kommer ut och är friskt! Idag är det sex veckor kvar till due date. Håll tummarna!

TACK MAMMA

2011-01-17T06:25:00.001+01:00

Det finns mycket som jag är rädd inför nu när jag ska bli pappa. Väldigt mycket faktiskt!

Men jag vill i det här inlägget tacka min underbara mamma som har fött mig och som har gett mig så mycket! Tack mamma!

Hon har räddat mig och hon har skyddat mig. Men samtidigt har hon inte varit överbeskyddande vilket jag tycker har varit en fantastisk egenskap. Hon har varit där när jag slagit mig och blött, men samtidigt inte hönsat.

Jag hoppas att jag kan skydda, rädda och ta hand om mitt framtida barn.

Jag älskar dig mamma!

PAUSE

2011-01-15T12:15:00.001+01:00

Pause - השהיה
Originally uploaded by Eran Finkle

Det har ju verkligen gått ett tag sedan jag skrev senast. Det är så klart aldrig bra att ta så långa pauser.

Anledningen till att jag har haft ett uppehåll är för att jag har haft ett nytt jobb som har tagit mycket tid, kraft och energi men främst för att jag blev av med det.

I början av december fick jag sparken. Det var första gången jag fick det och det kändes ju förstås helt sjukt, sjukt tråkigt.

Det kändes som ett misslyckande. Det var en pungspark rakt mellan benen som gjorde nåt så in åt h...te j...vl ont. Min VD och min styrelseordförande som båda, på ett nära håll, har sett mig arbeta bedyrade att det inte hade något som helst med min personlighet eller den prestation jag åstadkom att göra. Det var helt enkelt ett strategiskt styrelsebeslut som låg bakom att min tjänst försvann.

Men hur mycket de än sa det och till och med skrev ett brev/vitsord som bekräftade det här så kändes det ändå som ett stort misslyckande.

Jag gick från kontoret minutrarna efter att jag fick reda på det och ringde min hustru. Och grät. Jag grät och grät och grät. Jag gick hem och hon kom hem och tröstade mig.

Jag satte mig sedan på eftermiddagen och började söka jobb. Det tog några dagar innan jag berättade det för vänner och mamma och pappa. Återigen för att jag skämdes.

Jag hade ju misslyckats.

Mina vänner är verkligen fantastiska och de började kolla runt i sitt nätverk efter kontakter och höra sig för om det fanns någon som skulle anställa.
Nu har jag tack vare dem och egna meriter några jobb på gång, så förhoppningsvis ska det lösa sig.

Nu ska jag försöka blogga mer ofta.

VAD HÄNDER NU?

2011-01-13T15:37:00.004+01:00

Om ca två månader så händer det läskigaste jag någonsin har varit med om - då blir jag nämligen pappa för första gången. Jag fattar inte riktigt hur det ska gå till, men en sak är säker och det är att jag är rädd.

Jag är rädd att barnet inte ska komma ut och må bra, jag är rädd att det ska bli en svår förlossning, jag är rädd för att min hustru inte ska må bra. Men framför allt det första - jag är jätteskraj för att det ska vara något fel på barnet (eller "Bönan", som vi kallar den) när den kommer ut.

Jag läser nu på och finner stöd på massor med ställen och så ska man ju börja köpa grejer också. Herregud. Spjälsäng, barnvagn, skötväska, bärsjal eller bärsele m.m., m.m. och så ska barnrummet göras i ordning. Ojoj - var ska jag börja och framför allt: vad behöver man.

Jag är dessutom med i en tävling på http://noonewantsforever.blogspot.com/där jag försöker vinna en Babybjörn. Håll tummarna och tävla du också.

Hjälp mig gärna! Är det några andra blivande pappor därute i samma situation och med samma känslor?

EGEN MATTA?

2011-01-13T15:05:00.002+01:00

Jag såg på Bygglov häromdagen och tyckte då att det var väldigt fint med en matta med eget motiv. Men frågan är vad det var för matta egentligen - var det linoleum? Jag vill veta om det går att göra egna motiv och egna bilder på mattor någonstans.

Någon som har ett bra tips?

Annars har jag sett att det finns fina mattor att köpa online också.

HOPPLÖSHET

2010-12-02T19:14:00.003+01:00

Linda Berglund och Rawand Hussein-Jamal skulle renovera och gick bet. Fy fan. Jag har några nära vänner i Bromma som för ett halvår sen köpte ett jättestort hus. De hade en besiktningsman där som underkände taket, vilket säljarna då fick åtgärda innan flytten, men i övrigt var huset ok. Så de flyttade glada in, men så misstänkte de ändå själva att det var något fel på bottenplanet och tog in ytterligare en besiktningsman efter att de köpt. Det visade sig då att det är fukt i grunden och mögel i golvet. Med två små barn vill de inte riskera något utan måste renovera.

Grejen är bara den att den första besiktningsmannens försäkringsbolag vill inte betala, säljarna vill inte betala och besiktningsmannen vägrar också och här sitter dem jäkligt tajt till. De har nu fått en offert på renoveringen på 800.000 kr. Det är jäkligt mycket pengar.

De funderar nu på om de ska stämma den första besiktningsmannen och då riskera att sitta med rättegångskostnader om de förlorar eller själva bekosta det.

Usch, där hoppas jag att jag aldrig hamnar. Med ett avtal för rot-tjänster slippar man sån ångest. Det är mitt tips.

FLYTTAR IN

2010-11-11T08:32:00.002+01:00

Jag har upptäckt att jag har ett problem - jag flyttar mentalt in i lägenheter innan jag har sett dem.

Min hustru och jag är på jakt efter nytt boende och det är så att jag tänker på lägenheterna väldigt mycket och börjar möblera och se hur det ska se ut på ett väldigt tidigt stadium.

Det är inte bra.

Är det någon annan som gör så?

SKOTTSKADAD

2010-11-08T12:40:00.004+01:00

I helgen var jag och sköt lerduvor och nu är jag skottskadad. Det är inte så att jag har blivit skjuten, men jag har en väldigt öm axel efter att ha skjutit över 50 skott. Jag är inte riktigt van vid det.

När vi stod där så pratade vi om boende eftersom vi precis har sålt vår lägenhet. Vi pratade om renoveringar och att man aldrig (nästan aldrig) kan lita på hantverkare. Det är sjukt hur många olika ursäkter de har om att de har fastnat någonstans och man frågar sig konstant: "Varför kommer inte snickaren?"

Nu är det så att det finns en tjänst på nästet som har lanserat ett avtal för rot-tjänster (hantverksavtal) som gör att man slipper de här grejerna.

Det hade varit jäkligt gött att ha ett sånt när man renoverar.

Hoppas att jag får åka ut och skjuta snart igen. Instruktören som vi hade sa att lerduveskytte är en racketsport och att det är som när man spikar eftersom man ska titta på spiken och inte på hammaren.

Jag kanske ska ta med mig en hantverkare nästa gång det är dags att skjuta?

ERKÄNN TÅRTOR

2010-11-04T09:32:00.005+01:00

Jag är ordförande i två ideella föreningar och medlem i tre. Ideella föreningar är speciella och bygger på folks engagemang och intresse.

Om engagemang och intresse inte finns så saknas de två huvudingredienserna för att föreningen ska lyckas.

Jag har tårtat mig flera gånger i alla de här föreningarna och begått misstag, men jag har alltid erkänt dem.

Inom kort ska vi ha en möte i en av de här föreningarna och jag har då kallat till mötet, men får nu in flera sena återbud. Och istället för att de som ska komma erkänner sina misstag och säger

- ja, sorry, jag fattade inte att det var det här vi skulle avhandla. Jag har misstagit mig. Förlåt

eller

- Ok, jag är ledsen att jag kommer med så sent varsel, men det har verkligen, verkligen kört ihop sig och jag kan tyvärr inte närvara. Här är mina synpunkter till det som ska avhandlas.

så skyller de på:

- du kom ut med informationen så sent

och/eller

- jag förstod inte att mötet skulle vara så länge så jag måste tyvärr gå tidigt.

Det är så klart en brist hos mig som ledare att jag inte har ingjutit det engagemanget och det intresset tillräckligt väl så att initiativ och kreativitet kommer från medlemmarna. Och det är självfallet en brist hos mig som ordförande att jag inte har kommunicerat tillräckligt tydligt när det gäller agendan.

Hur skapar man engagemang? Någon som har några idéer? Hjälp mig jättegärna!

BANK

2010-10-29T14:28:00.002+02:00

Jag fattar inte - jag var inne på min banks kontor, SEB Sergels Torg, idag för att öppna ett fondkonto och spara 50 kr i månaden till min blivande guddotter.

Det tog över 40 minuter att fylla i allt. Det måste vara något jäkla påhitt från banken för att inte få in mig som kund på kontoret. Om de sölar och gör allt extra krångligt så kommer man aldrig in igen och gör det på nätet kanske.

Är det deras tanke?

AKTIEÄGARAVTAL

2010-10-28T16:12:00.003+02:00

Jag gillar verkligen entreprenörer!

Jag träffade så otroligt många på Eget Företagsmässan i Älvsjö förra veckan. Det var högt och lågt - allt från konstiga idéer som jag inte alls förstod, via sälja babykläder till att bedriva konsultverksamhet med sjukt avancerade tjänster.

Många vi pratade med hade ingen aning om att de faktiskt bör ha äktenskapsförord när de är egna företagare, men det absolut vanligaste frågan handlade om aktieägaravtalet eller kompanjonsavtal som det lite slarvigt kallas.

Det var många frågor och långa diskussioner om vad man bör tänka på om någon vill sluta i företaget eller om någon vill göra något annat. Det var verkligen otroligt roligt och intressant att höra på alla frågor och idéer.

Jag önskar alla lycka till med sina idéer!! Hoppas det går bra!

GET IN GET OUT

2010-10-26T13:41:00.002+02:00

Gå in och rösta på Fredrik och Magnus Get out. och skicka 162 till 72211 så att de vinner

GÖRA EN ALEX

2010-10-18T18:34:00.002+02:00

Jag ska göra en Alex Schulman för jag är så jävla trött på den karl'n. Vad fan håller han på med, när ska han växa upp, lära sig att mobbing inte är bra, sluta att hacka på andra och bete sig som folk.

Vad fan är det för fel på honom egentligen?

Nu har han startat ett program som går ut på att skämma ut en annan människa för något han eller hon har gjort och förfölja henne med en rosa kanin varje dag. Är det underhållning? Är det nöje? Är det kul att titta på när folk blir förnedrade?

Om vi skapade ett tv-program där man fick kasta bajs på Alex Schulman, då skulle jag titta och till och med kasta. Nej, det skulle jag så klart inte eftersom jag inte vill ned på hans nivå och leka i samma sandlåda som han.

Frågan är vad fan han har varit med om i sitt liv som gör att han måste mobba, förnedra, kasta skit, nedvärdera och förlöjliga andra människor för att må bra. Stackars jävel. Undrar om han blev slagen som liten. När ska han göra något produktivt, något kreativt som skapar något? När ska han sluta rasera och istället börja bygga? När ska han börja vara positiv istället för att hela tiden gå runt och vara sur, ledsen, arg och förbannad? Han kan ju inte må bra alltså.

VÄX UPP ALEX!!!

SMACK

2010-10-11T12:32:00.002+02:00

En person i min närhet äter med stängd mun men det smackar ändå väldigt mycket. Jag förstår inte. Personen måste verkligen ha jättejättemycket saliv och tugga ordentligt för det hörs och låter mycket.

Det är sjukt irriterande.

Har ni upplevt samma sak?

LEENDEN

2010-10-04T08:56:00.002+02:00

Jag åkte buss till jobbet imorse (cykeln stod här) och stod bredvid en kvinna i 35-40 årsåldern. Hon pratade initialt i telefon men efter att hon lade på så log hon. Det var inte ett sånt där leende som hänger sig kvar från en tanke som man precis haft eller att hon log tack vare samtalet hon precis hade haft. Hon log liksom.

Det är så otroligt härligt med sådana människor! Jag gillar dem och önskar att jag kunder vara mer positiv jag också och inte se så bister, trött och allvarlig ut.

Hon lös upp min dag i varje fall.

Skype

2010-09-23T17:34:00.002+02:00

Sitter nu på ett kaffé i centrala Stockholm och utan att veta om att jag var uppkopplad så kunde jag precis genomföra ett affärssamtal med San Diego, USA.

Skype kommer att erövra världen. Om fem år har vi inga telefonbolag i nuvarande form.

ETT VARV

2010-09-17T10:54:00.003+02:00

Upptäckte häromdagen att jag har gått ett varv i modernitet när det gäller cykeln av slipsar hemma. Det är helt sjukt att jag har kommit hit vid 32 års ålder redan.

Det jag menar är att jag de tidiga slipsarna som jag har köpt och som en stund efter det blev omoderna, har nu blivit moderna igen.

LÄGRE PRIS

2010-09-13T13:05:00.001+02:00

Lite mindre kostar den här lägenheten på Kungsholmen. Så ta chansen.

2a KUNGSHOLMEN

2010-09-11T11:52:00.003+02:00

Nu är det dags för oss att sälja vår lägenhet på Kungsholmen. Den ligger i närheten av Fridhemsplan och är i toppskick. Det är väldigt låg avgift och visning söndagen den 19 september. Välkomna!

Här är vårt bidrag till 15 000 nya bostäder i Stockholm.

ANNA ODELL

2010-09-04T00:38:00.005+02:00

Nu är klockan snart ett på natten mot lördag och jag ska erkänna att jag inte är helt nykter eftersom jag har varit på kräftskiva med jobbet.

Men jag känner att jag måste skriva av mig.

För jag har precis byggt upp ett DJUPT agg och en stor, stor avsky mot Anna Odell. Det är fan helt sjukt vad den kvinnan gjorde.

Anledningen är den är: Jag cyklar på väg hem från Södermalm till Kungsholmen i Stockholm över Västerbron för att komma till vår lägenhet. När jag nästan är över så får jag se en folksamling om tre personer som står tätt, tätt invid räcket. När jag kommer närmare möts jag av en tjej som pratar i mobiltelefon och ser samtidigt att en brandbil stannar till bredvid en person som står på andra sidan räcket. Alltså på fel sida. Personen är uppenbarligen på väg att hoppa.

Men det är tanken som instinktivt och snabbt går igenom min tanke som gör mig så FRUKTANSVÄRT upprör på Anna jävla fucking Odell eftersom jag tänker:

"jaha, nån som vill göra en poäng. Nån som vill skapa konst"

Det är det första jag tänker och det mest spontana jag får fram i skallen just där och då.

Sen när jag försöker analysera händelsen lite mer så inser jag att det kanske är fel på mig själv snarare än på någon student på konstfack som kallar sig för Anna Odell. Eller är det så? Vem är det fel på - henne eller mig?

Ja, när åtta polisbilar, en ambulans och ytterligare en brandbil med dykare anländer anser jag att jag absolut inte kan tillföra någonting och dessutom inte ska "gotta" mig i någon slags potentiell morbidtursim, så ger jag mig av hemåt. Så tyvärr vet jag inte hur det gick.

Men vem har rätt - jag eller Anna Odell?

Det läskiga är att jag skrev om Anna Odell här för nästan exakt ett år sedan.

KASTAR STEN I GLASHUS

2010-09-01T13:22:00.002+02:00

Varje morgon när jag cyklar till jobbet så inser jag att jag kastar sten i glashus. Då cyklar jag nämligen där och fnyser åt och irriterar mig av bilar som kör som idioter, enligt mig. Men sen har jag själv inga problem att i nästa sekund svänga in på ett övergångsställe bara för att det är grön gubbe där.
Jag måste skärpa mig.

INGA GREJER

2010-08-31T13:12:00.002+02:00

Vi har inte så himla mycket hemma och inte på banken heller och inte i någon skog i Värmland heller eller någon annanstans. Det är inte så att jag kommer från en sjukligt rik familj med slott och fastigheter i Marbella eller NYC. Men det känns ändå juste att ha ettäktenskapsförord. Såg att det inte finns så många i Sverige. Konstigt.

Man borde testa det här äktenskapsförordet.

FISA TYST

2010-08-24T09:34:00.002+02:00

Jag kommer på mig själv att nästan fisa på öppen gata när jag är på väg till jobbet. Men bara nästan. Jag är som ett litet barn där jag går med mina hörlurar i öronen och tänker instinktivt: "om jag själv inte hör min fis, så hör ingen annan den heller". Men så behöver det ju inte vara.

Någon annan som gjort samma sak?

FEM ETTOR I ANDRA

2010-08-23T09:02:00.003+02:00

Under de sammanlagt fem år jag var i Lund och pluggade och jobbade i början av milleniet så bodde jag uteslutande i andrahand. Det var förstås lite av en oviss tillvaro och det hände faktiskt att jag blev "utslängd" men det var det värt. Jag hade ju inte så mycket prylar och jag bodde alltid väldigt centralt, på bra adresser och aldrig i korridor utan alltid i lägenhet. Vilket jag tyckte var viktigt.

Jag bodde på fem olika ställen och trivdes fantastiskt bra. Ett tips till alla er som nu letar efter ställen att bo på eller har något att hyra ut är att skriva kontrakt. Det blir faktiskt säkrare och tryggare för båda två. Då vet ni vad som gäller. Ett hyresavtal andrahandsuthyrning är kanon att ha.

Lycka till allihop!

SKJUTA UT SIG

2010-08-11T09:15:00.002+02:00

Jag är medlem i en förening som jag går till på min fritid och är engagerad i. Jag har ett förtroendeuppdrag och leder arbetet. Men vid varje möte så luftas det så otroligt mycket negativ energi att jag mår dåligt varenda gång jag går därifrån.

Det är nu dags för mig att skjuta ut mig och sluta, eller hur? Eller vad tycker ni? Ska jag ta mitt ansvar och vänta till nästa stämma?

Grejen är ju den att jag mår dåligt efter varje gång vi träffas och då tycker jag inte att det är roligt.

Synpunkter?

ETT KVARTAL

2010-08-10T18:14:00.013+02:00

Nu har jag varit gift i ett kvartal och jag skulle vilja hylla min underbara hustru och tacka henne för att hon är så underbar, så vacker, så härligt och gör mig så lycklig och glad. Hon gör mig till den lyckligaste mannen i världen!

OPLANERAD

2010-08-04T08:30:00.001+02:00

daglivs - nu även på twitter
Originally uploaded by Toni Laakso

Varför är jag alltid, ALLTID så oplanerad när jag går och handlar? Jag bestämmer sällan vad jag ska handla innan jag går och handlar mat och tänker att jag ska få inspiration och lätt för mig när jag väl är i affären. Men när jag väl kommer till Daglivs så tar det nästan alltid stopp.

Igår blev det i och för sig indiskt och dessutom går jag väldigt sällan själv och handlar utan har för det mesta min hustru med mig och då är det mycket enklare. Detta eftersom hon har bättre fantasi än jag.

ANNIKA OCH PATRIK NECKMAN

2010-05-23T18:17:00.009+02:00

ANNIKA OCH PATRIK GIFTER SIG

Lördagen den 1 maj 2010 vigdes vi in i äktenskapet i Stjärnholms kyrka av Carl Ellwyn.

Det var en blåsig och kylig våreftermiddag och det sprack upp precis när vi klev ut på kyrkbacken och solen strödde glans över vårt bröllop.

Det var en fantastisk dag som vår familj, släkt och vänner gjorde till en otrolig upplevelse och en oförglömlig helg. Tack allihop!

Festen hade vi på Stjärnholms Slott precis bredvid, där vi bjöd på middag och dans in på småtimmarna.

Efter gemensam frukost på söndags- förmiddagen åkte vi till Dufweholm där vi otroligt nöjda, glada och trötta landade i några dagar. Hade det mysigt, umgicks, pratade igenom vad vi hade varit med om och kopplade av.

Vi rekommenderar alla att göra det här!

Här följer bilder från våra generösa vänner och den officiella fotografen samt oss själva. Tryck på play, njut och luta er tillbaka. Var god respektera upphovsrätten för både musik och bilder.
Musiken är River Flows in you av Yirama, Lyckorus av Elin Sigvardsson, Signed, sealed, delivered av Stevie Wonder och Jag behöver inget mer av Lisa Ekdahl.
Om ni vill se på bilderna i lugn och ro ta en titt på dem här på fotosidan.

Vi gråter

2010-05-21T12:05:00.002+02:00

Vi gråter
Originally uploaded by patrikneckman

Så här lyckliga var vi under vigselakten.

Lördagen den 1 maj 2010 gifta jag mig med världens underbarast tjej. Hon gör mig till världens lyckligaste man!

Vi hade en otroligt fin helg och vill tacka alla fantastiska människor för allt! Tack mor och far och tack svärmor och svärfar för det ekonomiska också!

Klicka på bilder för att se fler.

NERVÖS

2010-05-07T10:00:00.003+02:00

Jag var så jäkla nervös i lördags att jag var tvungen att sticka ut och springa. Det var min goda vän Daniel som drog med mig ut på en runda och tvingade ut mig.

Resultatet kan ni se här nedan.

Det var ett väldigt kort pass, men det var skönt att komma ut och ta en runda. Den sista erikssonska löprundan. Daniel ska springa halvmarathon imorgon och jag önskar honom all lycka till och håller tummarna. Kör så det ryker kompis!

PATRIK NECKMAN

2010-05-06T16:32:00.003+02:00

Jag vet inte var jag ska börja eller hur jag ska beskriva den gångna helgen, men jag ska försöka.

Det var så otroligt mycket känslor blandade i min kropp och hjärta att jag faktiskt mådde fysiskt illa under lördagsförmiddagen.

Men jag ska börja från början - för er som inte har hängt med så är det ju så här att jag har gift mig. Jag har gift mig med den mest fantastiska kvinnan i hela världen. Jag är den lyckligaste mannen i hela världen. Det känns som att det strålar ned lycka på mig och jag tycker, på allvar och på riktigt, synd om alla andra män här i världen för det kan inte vara lika lyckliga som jag.

Jag har funnit det. Jag har löst gåtan. Jag har hittat lösningen. Jag har knäckt koden.

I lördags morse vaknade jag på Stjärnholms slott, ensam i en stor himmelsäng, strax efter klockan sju på morgonen trots att jag inte behövde vakna förrän mer än två timmar senare egentligen. Men där låg jag och vred mig och var så sjukt, sjukt nervös.

Jag gick ned till frukosten och träffade mina kompisar Daniel och Nisse och satt bara och petade i maten, rullade runt baconet, stirrade på mackan och småsippade juicen.

Men ganska snabbt släppte det faktiskt sen, trodde jag i varje fall. För när jag fick se en bild av hur jag själv såg ut under ingången i kyrkan så var det inte den vanliga Patrik - han såg otroligt nervös och skakig ut.

Jag hade inte träffat Annika förrän i själva kyrkan och det var bara minuterna innan vi skulle gå in genom kyrkporten, jag mötte henne i sakristian. Jag började gråta. Hon var så otroligt vacker.

Jag minns inte så mycket av själva vigselakten, men sångerna minns jag starkt då de var väldigt fina.

När allt var över klev vi ut på kyrktrappan och genom det tjocka molntäcket smög sig då några solstrålar och slog oss i ansiktet. Ett perfekt möte som nygifta.

Det blev så klart puss- och kramkalas på kyrkbacken, sedan fotografering och därefter den fantastiska middagen. Wow!

Wow!

Middagen var ju bara en enda lång egotripp där vi satt och tog emot de ena vackra ordet efter det andra och den mest kärleksfulle hälsningen efter den andra.

Därefter var det dags för dans och fest. Annika och jag vek och vid halv fyra på morgonen och gick och lade oss så otroooooligt nöjda och glad och lyckliga.

Det var en fantastisk dag som våra vänner och vår släkt gjorde till något helt unikt och väldigt speciellt! Det var de som gjorde festen och det var de som gjorde dagen så bra! Tack allihop för allt!

Bilder kommer

SNART GIFT

2010-04-29T09:10:00.003+02:00

I övermorgon gifter jag och Annika oss i Stjärholms kyrka. WOW! Shit vad häftigt!

Det ska bli sååååå underbart!

Det har gått 1006 dagar sedan vi träffades, 976 dagar sedan vi blev tillsammans och 223 dagar sedan vi förlovade oss. Varenda en av dem har varit helt fantastiska. Faktiskt.

I övermorgon säger jag ja till den mest underbara kvinna i hela världen. Jag loggar sen ut några dagar och försvinner för att bara vara. Tack och hej.

2010-04-27T14:14:00.002+02:00

Z5BUW2SZW4SU

RÖKANDE GUBBAR

2010-04-22T07:26:00.000+02:00

Det är inte ofta man får höra ett samtal på tunnelbanan. Speciellt inte på morgonen. Om jag hör något så är det oftast hälften av det, då det är någon som pratar i telefonen.

Men imorse så satt det två gubbar i 60-årsåldern och snackade och de var så där "härligt" hesa efter för många bloss, en av dem var klädd i jeansjacka och så hade de båda stripigt, okammat och grått hår. De var också allt för fårade för sina åldrar i ansiktena.

Så satt de där och skrockade, ja verkligen skrockade.

- a, men fan du vet den där jävla Bengtsson gör ju inte ett skit och säger att han inte har tid
- a, ja snacka med honom häromdan, han är fan inte klok

Många svordomar och en tydlig jargong av gnäll fast ändå inte. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om sådana gubbar - bra eller dåligt?

JAG SKA BÖRJA FLÖRTA

2010-04-20T07:04:00.000+02:00

Det kanske verkar konstigt så här två veckor innan jag ska gifta mig att börja flörta.

Men det är så här - jag åker tunnelbana varje dag till jobbet och

då möter jag tusentals morgontrötta resenärer som är buttra, släpiga, hålögda och gråa och då vill jag göra en insats.

Beslutet är tveeggat, då jag själv hör till den här gruppen som ser så trött ut på morgonen. Och är det också för den delen. Men nu vill jag ändra på det här och därför så tänkte jag imorse att: "varför inte bara vinka med ena ögat eller ge ett leende till minst två tjejer varje morgon?"

Jag tror stenhårt på ringar-på-vattnet-effekten och om det får de här människorna att må bättre så sprider de det sen till kollegor, vänner och familj som de träffar under dagen.

STARKA MINNEN

2010-04-16T10:32:00.002+02:00

Jag gick alldeles nyss förbi en öde del av vårt kontor här och kände en doft slå emot mig och kastades helst plötsligt 17 år tillbaka i tiden.

Till den sommaren då jag jobbade på Scanias bibliotek. I den här tomma delen hos oss idag står det massor med gamla uttjänta kopiatorer och skrivare och det är därifrån doften kommer.

Jag tycker det är lustigt hur starkt doftminnet är.

I förra veckan var jag t.ex. inne hos en skräddare och där doftade det precis som på Hall. Väldigt igenkännande doft.

KONFORMISTISK

2010-04-14T18:11:00.003+02:00

Såg den här videon med Sofia Jannok och hon verkar så himla spontan och orädd. Jag gillar sådana människor och är ledsen för att jag själv inte är sån. Här går jag omkring i storstan och bara försöker vara som alla andra.

Det ska bli ändring på det.

MITT FOLK

2010-04-12T17:53:00.002+02:00

Jag skulle vilja säga:

"mitt folk"

Det skulle var så häftigt, men vad är mitt folk egentligen. Anledningen till att jag kom på det var för att jag häromdagen surfade in på Sofia Jannok och såg hennes biografi där hon hänvisar till "my people".

Men jag kan liksom inte riktigt säga det tyvärr. Lyssna på henne, det låter bra!

NO STRESS

2010-04-10T15:58:00.003+02:00

När jag gick till jobbet häromdagen så gick jag förbi en pappa som var på väg till dagis med sin fyraåriga dotter. Hon var klädd till tänderna i galon och bar stolt ett rosa Hello-Kitty-paraply. Hon hade absolut ingen brådska och hoppade runt, studsade, plaskade i vattenpölar och skrattade och det gjorde pappan också.

HELT UNDERBART!

När jag sen kom till jobbet så finns där en roterande svängdörr för att komma in, men bredvid den så finns det en vanlig dörr. Jag kom fram med dålig tajming och missade en öppning i den fyrtårtiga dörren och gick då snabbt några steg till den vanliga dörren. För tänk om jag inte är på väg hela tiden.

Jag tror att jag tjänar ungefär 2,5 sekunder på att inte vänta tills nästa öppning i svängdörren kommer.

JAG ÄR JU HELT SJUK!!

FORTFARANDE GAMMAL

2010-04-09T08:29:00.002+02:00

Ytterligere ett exempel på att jag börjar bli gammal är att jag vill se allt större.

Nej, det är inte så att jag börjar se dåligt - så gammal är jag inte, men jag brukar fiska upp mobilen och kolla vad jag har fått för mail sedan igår kväll och sköta lite av korrespondensen. Det är både privata och mail relaterade till jobbet. Men många gånger så plockar jag upp datorn och kopplar upp den i knät istället. Det känns liksom bättre att ta ut datorn och se allt större liksom.

Sjukt.

BÖRJAR JAG BLI GAMMAL

2010-03-10T07:13:00.000+01:00

Börjar jag bli gammal? Jag har upptäckt att jag på den senaste tiden, när jag står där vid porslinet, siktar ned i skålen och ska släppa på trycket så kommer det i skvättar på slutet. Jag är snart 32 år gammal och det kanske är så här det blir nu eller? Det kan ju också vara något tillfälligt och något som slutar, men jag tycker att strålen definitivt var starkare för fem år sedan. Då var det liksom ett hårt tryck på den och allt kom i ett sjok.

Det här är inget som jag egentligen går runt och tänker på, oroar mig för eller som gör att jag blir rädd. Jag anser mig inte vara en hypokondriker, men jag tänkte ändå kasta ut frågan där.

HÄLSA

2010-03-09T07:49:00.000+01:00

Jag jobbar i ett stort kontorslandskap och sitter i början av byggnaden så att säga. Jag sitter i närheten av dörren och det gör att det är många personer som passerar, som går förbi, som på väg till sin plats måste gå cirka en och en halv meter ifrån mig.

Jag tycker om det.

Jag gillar är det är liv och rörelse, när det händer saker, när jag träffar folk, när det är fart. Men något jag INTE tycker om och ej heller förstår är när folk inte hälsar.

Vi är inte ett gigantiskt företag med flera tusen personer så att man drunknar bland och blir någon okänd, vi vet till och med vad alla heter. Men ändå så hälsar inte en del. Det är för mig jättekonstigt. Varför? Visst om man har en dålig morgon, är trött, har vaknat på fel sida, legat i bilköer i en oändlig tid, haft ungar som bråkat på väg till dagis, spillt kaffe eller vad de nu må vara, då är det ok att vara lite inåtvänd, trumpen, sur och ledsen. Men när det sker varenda morgon.

De undviker liksom blicken låtsas som att de går någonstans i skogen.

Nu är det här lyckligtvis inte särskilt vanligt - det är väl mindre än 5% av mina kollegor som gör så här, men icke desto mindre tycker jag att det är konstigt.

Varför gör folk så här?

I EN STRUT

2010-03-08T07:14:00.001+01:00

Det kan tyckas lite uttjatat nu när jag för tredje gången på kort tid tar tunnelbanan som som ämne och jag kanske borde döpa om den här bloggen till något i stil med "grabben i tunnelbanan", "pojken i tunnlarna" eller något åt det hållet. Men jag hämtar mycket av min inspiration till den här bloggen just på tunnelbanan. Dessutom är det ju rätt safe att skriva om just tunnelbanan, det är inte folk jag känner, det är inte min familj, det är inte mina kollegor, det är inte mina kompisar och då kan jag utan att behöva ta emot några konstiga kommentarer var elak, sarkastisk och ironisk. Jag behöver liksom aldrig möte de där 60-åriga kvinnorna och de kommer aldrig komma upp till mig och säga:

- hur i hela friden kunde du skriva något så elakt mot oss. Det är inte alls så vi är. Usch för dig.

Men jag är av den nyfikna, kreativa och fantasifyllda sorten och skapar historier runt omkring mig. Jag kan liksom inte riktigt sätta mig på en tunnelbana utan att lyssna på vad folk pratar om. Många gånger klämmer jag på musik i min ipod och lyssnar till Magnus Uggla eller något annat men sen när jag kommer in i vagnen så stänger jag många gånger av, men behåller hörlurarna i öronen.

De här kvinnorna häromdagen till exempel de pratade om att den ena visst det var skyldig den andra femtio kronor eftersom den andra hade köpt vin senast de såg och att det var helt otänkbart att de skulle dela på kostnaden för några biljetter de hade köpt.
Bredvid dem satt två andra kvinnor, men de var väl ungefär hälften så gamla ... ja, runt 35. De snackade om resor och någon man som de tyckte var obehaglig och betedde sig skumt. Ja, jag satt till och med och lyssnade på en thailändsk kvinna som satt och pratade thai i mobilen. Jag förstod inte ett ord, men det är så nyfiken jag är.

Eller skulle du kalla det något annat? Är det ohyfsat att lyssna på andra så här? Jag är nyfiken i en strut.

KÄLLKRITISK

2010-03-05T07:16:00.000+01:00

Jag tycker att jag själv är rätt kritisk och förhåller mig på ett sunt och nyktert till den information jag tar till mig. Rent objektivt och sant anser jag också att jag är hyfsat intelligent. Inte supersmart och så där 140-iq:ig, men över medel, men varje morgon vid frukostbordet så kommer min fästmö med en kommentar eller två om vad som står i tidningen. Vi växlar några ord, diskuterar saken och sen förundras jag och imponeras alltid av hennes intelligens och källkritik.
Hon tar inget för givet och bara för att det står i en bok, i en rapport, i en tidning eller något annat medie som är mer trovärdigt än internet så är det ju definitivt inte sant. Hon kritiserar information och anledningen till vissa texter som gör att jag ligger långt efter henne.

Jag önskar att jag vore lika smart som hon.

GAMLA KÄRINGAR OCH RÖKLUKT

2010-03-04T07:07:00.000+01:00

Tunnelbanan är ämnet för dagens inlägg också. Jag satt på väg hem i en inte allt för överfull tunnelbanevagn igår och läste en bok. Två stationer efter min påstigning gick ett par kvinnor i 60-årsåldern på och de luktade. De luktade rök och någon billiga parfym. Vad är det med äldre kvinnor och deras lukt egentligen?

Jag tycker så klart att min farmor doftade gott och att min mormor har en behaglig odör, men vissa är ju bara för mycket.

Ena kvinnan hade en sån där rosslig röst som bara allt för mycket rökande kan ge. De pratade om alldagliga saker och jag kunde inte förmå mig att inte lyssna på dem. Min gissning är att de jobbar inom skolvärlden och hade varit på konferens någonstans men att de även kände varandra privat. Men den där lukten övertog allt. Nu ska jag vara otroligt fördomsfull och dömande på alla tänkbara sätt (något som jag normalt försöker göra allt för att inte göra) och säga att att det är så där det luktar i någon sjuttiotalsradhuslägenhet i en förort någonstans. Ni vet där det är gardinerna har hängt kvar i köket sedan ungarna var tonåringar så att de är solblekta till oigenkänlighet, där korkmattan ligger kvar i sovrummet för att det var hett för tjugo år sedan och där sänggaveln är gjord i något stort och svulstigt lackat furuutförande. Känner ni igen det? Ett sånt där ställe där lampskärmarna är lite brända från för starka glödlampor och långt användande och där fransarna i änden på plyschtyget saknas på vissa ställen och så ligger det två ljusblå, frasiga och halvböjda tabletter på köksbordet. De ligger liksom alltid där. Ja varför ta bort dem, man ska ju ändå äta både middag och frukost där varje dag. I en hörnet i köket står på en gråmelerad laminatbänk i imiterad marmor står en kaffekokare som definitivt har sett sina bästa dagar sisådär för drygt tolv år sedan och bredvid står en tom kaffekopp, inte en mugg, utan en kopp, som är alldeles svart inuti.

Det är så de här parfymdoftande kvinnorna bor.

VILSEN IGEN

2010-03-03T06:58:00.002+01:00

En tidig vårdag för 15 år sedan gick jag ned på pastorsexpeditionen i Södertälje, klev över tröskeln för näst sista gången, meddelade att jag inte vill vara med, skrev på några papper och tog sen det sista avgörande steget över tröskeln.

Sedan dess har jag inte varit där eller på någon annan pastorsexpedition för den delen heller.

Under de här 15 åren som har gått så har jag varit i en kyrka cirka tio gånger (om man räknar bort de där "obligatoriska" besöken på semestern när jag gått in i någon katedral någonstans).

Men jag har alltid haft en tro på en makt. Inte en högre makt eftersom jag inte vill tillskriva den någon riktning eller någon position, men någon slags kraft tror jag på.
Den är inte personifierad, den är inte förkroppsligad, den är inte konkret och den är inte mer definierad än att den finns runt omkring och inuti oss.

De här frågorna har blivit mer aktuella för mig nu den senaste tiden eftersom jag om några veckor kommer stå på altaret inför en präst i Svenska Kyrkan och säga ja till min fästmö i äktenskapet. Då vill jag liksom inte riktigt ljuga och det är väl de tankarna som bekymrar mig. Ska jag stå där och säga efter prästen att jag inför gud och ... ja, vad det nu är ... står och lovar evig kärlek, ja då vill jag verkligen mena det också.

Jag kan lova inför vänner, släkt och min fästmö att jag ska vara trogen och älska henne i nöd och lust, men när jag väl står där så kommer jag ju också att lova inför den kristna guden. Och jag vill inte ljuga.

Jag har gjort några enklare eftersökningar och kanske kommit fram till att jag snarare är panteist än strikt kristen. Men så kanske inte är fallet. Ja, jag är vilsen.

Någon som har tips på bra litteratur kring panteismen?

VILSEN

2010-03-02T09:52:00.002+01:00

Imorse var jag vilsen och borta.
När jag kom ned i tunnelbanan så stod det inte när tågen skulle gå och som en stressad stockholmare som jag är så blev jag irriterad -

herre gud, ska det ta typ fyra minuter innan jag kommer iväg eller hur kanske till och med sju?

tänkte jag innan jag reflekterade över hur onödigt dumt och stressat det var. Men innan jag lugnade ned mig hade jag hunnit fiska upp telefonen ur fickan, gått in på SL:s hemsida och tittat efter störningsinformation, konstaterat att det inte stod något och sen ringa till SL för att försöka få tag på någon.
Men efter några minuter gav jag upp och tänkte:

äh, vadå om jag kommer nio minuter senare till jobbet så är inte det the end of the world.

Så en uppmaning till er alla - sluta stressa.

RANSONERING

2010-03-01T15:45:00.002+01:00

Jaha, Jan Myrdal klagar över att det är ransonering på åldersomhemmen och att de äldre är diskriminerade. Men hur var det när man var liten? Då fick man bara åtta köttbullar i skolmatsalen. Han är inte ensam om att diskrimineras.
Jag tycker att han kan åka till sina vänner i Kambodja - där får han det säkert bättre.

Idag är det två månader kvar till dess att jag är en gift man. Läskigt? Nej. Inte ännu åtminstone. Vi var i helgen på stället där vi ska gifta oss för att träffa präst, hovmästarinna, kökschef och fotograf och få några pusselbitar att falla på plats. Och nu känns det lite mer nervöst än förut.

Idag har jag bokat ställe att åka till efter själva bröllopet så att vi får det lite tyst och skönt, en stund för oss själva, en plats att landa på och en tid att reflektera under. Känns underbart!

2010-01-19T14:51:00.002+01:00

TÄLTA FREDAGEN DEN 13

2009-09-17T19:33:00.001+02:00

Några av mina närmaste vänner och jag kommer att tälta i närheten av Stockholm fredagen den 13 november.
Förbaskat trevligt!

TOPPEN ELLER BOTTEN PÅ KARRIÄREN

2009-08-26T19:07:00.002+02:00

Min sambo satt igår och tittade på So you think you can dance och det gjorde att jag också kollade på det litet grand. Det slog mig då att de dansare som är med i det programmet just nu är på toppen av sin karriär.

I varje fall om man pratar den bredare publiken och allmänheten.

För sen när de blir klara med serien och en vinnare utses, ja då försvinner de från den stora massan och hamnar på någon broadwayshow, i Las Vegas eller något annat och då slog det mig att det skiljer sig otroligt mycket från en annan talangjakt och ett annat program. Nämligen Idol.

När kandidaterna ställer upp i det programmet så har de precis påbörjat sin breda karriär och blir sen bara mer och mer kända och får mer och mer medieutrymme. Även om båda programmen är talangjakter och där delatagarna är i början av sina respektive karriärer så kommer deras liv att te sig väldigt, väldigt annorlund.

So you think you can dance gör ett mycket bra och tappert försök att lyfta upp dansen. Men hur kommer dansen att på lång sikt bli något som slår?

PERSONLIGHETSTEST

2009-08-26T15:59:00.002+02:00

Om du ska på anställningsintervju så borde du göra ett personlighetstest. Då kan du nämligen vara förberedd och svara bra.

Nu kan man göra ett gratis personlighetstest. Gör det!

ALLA ÄR OFFER

2009-08-25T12:20:00.007+02:00

Men allvarligt talat hur länge och hur många gånger ska Israel dra offerkortet? Nu får det vara nog.

Jag vill, innan jag går vidare, å det tydligaste, poängtera att jag inte är rasist, nazist, antisemit eller främlingsfientlighet på något sätt.

Men jag har en känsla av att det nästan är så att en del israeler drar offerkortet så fort det börjas debatteras om deras land, deras kultur, deras medborgare eller något känsligt. Då kommer många gånger:

"det här med lidanden och med vad judiska befolkningen har fått genomlida i historien"

Rättfärdigar det vad som helst?

Allt hade förstås sin upprinnelse i Aftonbladets artikel om organtrafficking häromdagen och därefter så har snacket gått. Men jag frågar mig: får man bete sig hur som helst bara för att man har blivit illa behandlad? Det skulle betyda att man t.ex. rättfärdigar Jackie Arklövs beteende - han hade väl ändå en tuff uppväxt och en fruktansvärd barndom ... ja, men det är synd om honom?

Nej, säger jag.

Nock är nock och nog är nog. Nu får det vara slut på: det är synd om oss.

Sen är det också så att Aftonbladet gömmer sig bakom offerkortet och säger:

"I går eftermiddag sällade sig svenska staten till denna mycket tveksamma hållning till press- och yttrandefrihet."

och att de alltså är "offer" för en tryckfrihetslagstiftning, en grundlag och det fria ordet. Ja, men det rättfärdigar inte att man får skriva precis vad som helst.

Det verkar som att alla är offer i det här spelet. Trist för er!
Vem blir först att be om ursäkt? Hur ska kontroversen lösas? Och som min kloka flickvän sade imorse:

Alla kan väl inte dansa som USA?

KONSTIG KONST

2009-08-24T16:36:00.004+02:00

Odell är alltså där som kvinnlig konstnär? OjojOJ! Märkligt!

Om hon säger sig företräda hela konstnärsvärlden undrar jag vad hennes kollegor säger. Hon är alltså inte där som privatperson? Nu är jag långt ifrån expert på processrätt och inte alls någon jurist, men är man inte allt som oftast i en rättssal som privatperson? Det spelar ju ingen roll om man är säkerhetsansvarig på Skanska och en av snickarna råkar ramla ned från en ställning som är undermåligt byggd - då fälls man som privatperson. Det är inte Skanska som fälls.

Jag har inga synpunkter på kvaliteten i hennes konstnärliga alster och anser inte heller att dålig konst är ett brott, men det är väl en fruktansvärd skillnad på wallraffande och det hon gjorde? Mycket gott har kommit av civil olydnad (Rosa Parks "sittstrejk", YoNo på Kuba etc., etc, etc), men det här är något annat och något som jag inte tycker är ok.

Det finns några som håller Anna Odell om ryggen och några som förkastar hennes beteende och jag sällar mig till de senaste. Jag tycker inte att det är ok. Jag förstår inte hennes resonemang när hon kritiserar vårdgivarna för att inte resonera och försöka tala med henne samtidigt som hon har agerat våldsamt och skrikigt och som hon själv uttrycker det:

- Hon beskriver hur hon kränger och sparkar och spottar på golvet och på en säng

Om man beter sig på det sättet så har i varje fall jag erfarenheten av att det är svårt att sätta sig ned på varsin sida om ett bord och lugnt och sansat diskutera sig genom situationen. I varje fall inledningsvis. Hon fortsätter:

- Jag har bara fått positiva reaktioner från andra patienter.

och där ifrågasätter jag hennes resonemang. Visst hon kan mycket väl ha slagit ett slag för patienter och på ett sätt fört deras talan på ett hyfsat framgångsrikt sätt och det märks väl inte minst genom den uppmärksamhet hon får, men tänker hon inte på de andra som är runt om henne? De som larmade? Hur mådde de när de kom hem? Vad pratade de om på sina arbetsplatser och med sina barn? Hade jag själv sett någon som såg ut att ta livet av sig hade jag inte tvekat att på ett eller annat sätt ingripa och om jag sen får reda på att det var en student från en konshögskola som gjorde detta för att statuera ett exempel hade jag kanske tänkt en extra gång nästa gång jag ser någon i liknande situation?

För några år sedan "lärde" jag mig ett sällskapsspel där det går ut på att lista ut vem som är gärningsman genom ett antal olika frågor till offer och potentiella gärningsmän. Allt avslutades med att samtliga högljutt satt och skrek: "häng honom" och det är skriver jag under på nu också. Förstås inte bokstavligen, men jag anser definitivt att hon bör fällas. Om hon vill statuera ett exempel så bör rättsväsendet också göra det - det är inte ok att låtsas vara sjuk!

2009-08-24T15:38:00.001+02:00

questions about recording the trial,but no questions were asked by Odell when she made her "art". Convict her! http://ping.fm/T0tdD

2009-08-24T13:06:00.001+02:00

I hope Odell will get convicted. Destroying other peoples lives IS NOT art. http://ping.fm/uWLS1

2009-08-24T09:54:00.001+02:00

just had a metting w/ @julian_duniec that will evaluate our site and see if we can start over. Thank you!

2009-08-24T08:53:00.001+02:00

overslept this morning

2009-08-18T17:05:00.001+02:00

has the most amazing girlfriend!!! She makes me into the luckiest and happiest man in the world!

2009-08-18T16:49:00.001+02:00

has the most amazing girlfriend!!! She makes me into the luckiest & the happiest man in the world.

2009-08-18T13:29:00.001+02:00

4vuzcqruf8

MENTORSKAPSLUNCH

2009-08-18T13:17:00.001+02:00

Har precis varit på lunch med en person som jag hoppas ska kunna bli min mentor. Hon är en person som jag verkligen ser upp till och som jag idoliserar på många sätt. Hon har lyckats med väldigt mycket hon har företagit sig och hon tar också risker och verkar utmana sig själv på många plan samtidigt som hon inte glömmer bort sig själv. Något som jag kanske har en tendens att göra ibland.

Hon har nu gett mig en hel del konkreta och bra tips och idéer.

Jag har en del som jag behöver jobba med och jag blev nästan gråtfärdig i slutet på mötet. Jag vet inte riktigt varför men det var något som ordentligt påverkade mig och som berörde mig. När jag gick ifrån mötet så regnade det och det var en otroligt skön känsla faktiskt. Jag inledde med att småspringa, så där som man gör när man blir blöt och helst vill undvika det, men så stannade jag upp, lyfte blicken och lät dropparna träffa mig i ansiktet. Det kändes väldigt skönt. Det var renande på ett sätt. Det var öppnande på ett sätt. Det var glatt på ett sätt. Jag kunde inte undvika att le och skratta där jag nu långsamt gick för mig själv. Hon hade träffat så rätt. Logiskt och förnuftigt så förstår jag ju själv att det är enligt hennes idéer och tankar jag borde vandra och rent objektivt så har jag ju insett det tidigare men nu föll det in i hjärtat också och så förstod jag allt rent känslomässigt också.

Det är inte lätt alla gånger.

Det andra jag gjorde, efter att ha lyft blicken mot skyn, låtit regnet slå mig rakt i ansiktet och bokstavligen öppnat ögonen, var att ringa min fantastiska flickvän och berätta om mötet. Jag berättade att jag tyckte att det var ett väldigt bra möte och vad vi hade pratat om, men mest ville jag bara höra hennes vackra röst och känna mig hemma. Jag hade velat ha henne där då. Jag hade velat ha haft en riktig kram. Nu fick jag värmen genom luren istället och det är väldigt skönt. Jag är så fantastiskt, fantastiskt tacksam över att få ha henne i mitt liv. Hon är min skyddare, min klippa, min inspiration, min glädje. Hon är min kärlek.

Nu blev det mycket känslor men sån är jag.

Fem anledningar till att ha en mentor

På återskrivandes.

2009-08-17T08:09:00.001+02:00

overslept this morning and I hate when I don't get to eat breakfast with my lovely girlfriend

2009-07-31T04:32:00.001+02:00

is on terminal 5 at Arlanda airport dropping off Annika and her sister

2009-07-28T08:29:00.001+02:00

will call the cabel provider Comhem soon and f***ing make them know they are alive

2009-07-26T09:04:00.001+02:00

is in the deepest woods of Småland with Nisse and Louise

2009-07-24T14:51:00.001+02:00

begriper inte hur två skepp kan krocka, det är ju inte så att de inte ser varandra och de har väl radar? http://ping.fm/sSWxX

2009-07-24T11:41:00.001+02:00

is looking forward to this weekend in Småland with Nisse and Louise! http://ping.fm/S1RzA

2009-07-23T16:00:00.001+02:00

asks the mobile phone industry: why does it never, ever, EVER f**ing work when you switch phone? Now I'll have to re-write ALL my contacts.

2009-07-23T08:21:00.001+02:00

is crazy mad at Comhem, my god why do they have such à bad service?

2009-07-22T16:41:00.001+02:00

is at the Office

2009-07-22T09:06:00.001+02:00

is scared of my own prejudicial thinking; I met some of the guys that I suspect for stealing my champagne & I realized I group them all

2009-07-21T18:15:00.001+02:00

is having an after work beer with friends

2009-07-21T10:57:00.001+02:00

overslept this morning

2009-07-20T14:29:00.001+02:00

would like an invitation to voddler.com

2009-07-20T11:42:00.001+02:00

has apparently most "connections" to Verner von Heidenstam in Swedish history http://ping.fm/6qOzj

2009-07-20T10:54:00.001+02:00

thinks it's cool that there are pyramid shaped water melons (http://ping.fm/g1PxT) RT http://ping.fm/rrUVa
I want Tetra Pak to bring back the classic http://ping.fm/xASv9

2009-07-20T08:48:00.001+02:00

is alone at the office

2009-07-19T23:20:00.001+02:00

is back at home after a very, very, VERY good week end in Tjust archipelago kayaking and remodeling in Averum.

2009-07-19T10:19:00.001+02:00

is back remodeling the summer house in Averum after kayaking in the archipelago

2009-07-18T09:35:00.001+02:00

is kayaking in the Tjust archipelago outside Loftahammar

2009-07-17T19:21:00.001+02:00

is remodeling the summer house

2009-07-16T18:45:00.001+02:00

is having dinner with old colleagues in Bromma

2009-07-16T15:11:00.001+02:00

is looking forward to kayaking this week end http://ping.fm/rjdKJ

2009-07-16T09:18:00.001+02:00

could Peder Ramel, CEO of 3, ever be more wrong when he concludes that the reason for customers' shortened talk time is the financial crisis

2009-07-15T19:25:00.001+02:00

is at the rock musical Life of Bellman http://ping.fm/JWUJA

2009-07-15T18:42:00.001+02:00

is having picnic with mom, dad, my sister, my cousin and my lovely girlfriend in the National City Park at Ulriksdal Palace

2009-07-15T16:32:00.001+02:00

is preparing the picnic for tonight

2009-07-15T14:07:00.001+02:00

is upset that a Swedish café (http://ping.fm/SseLy) in the year of 2009 doesn't accept credit cards. I didn't get a beer last night and it would have been nice to watch the sun set in Riddarfjarden.

2009-07-15T14:03:00.001+02:00

is upset that a Swedish café (http://ping.fm/SseLy) in the year of 2009 doesn't accept credit cards. I didn't get a beer last night and it would have been nice to watch the sun set in Riddarfjärden.

2009-07-15T13:13:00.001+02:00

had a nice "home cooked" (husman) lunch with "lard-skins" (isterband) & is now back at the office to complete this day

2009-07-15T10:34:00.001+02:00

wants to go to the Stockholm Jazz Festival, but there is just not enough time http://ping.fm/qxtYw

2009-07-15T09:11:00.001+02:00

is reading about venture cup companies in the old media format - paper magazine and enjoying a cup of regular office coffee