Herre gud, var ska jag börja ... oj, oj ... den här lilla krabaten kom ut för nästan åtta månder sedan och förgyllde mitt liv.
Vår son föddes i slutet av februari och det känns nästan märkligt att göra ett uppdatering om det så här långt efter. Det har ju hänt så mycket!
På bara de här åtte månaderna har han gått från att ha varit ett litet pyre (som på bilden) och skela och inte kunna göra någonting till att nu le och skratta när han ser mig.
Oj, oj ... jag är helt tagen. Jag hittar inte riktigt orden nu när jag sitter här och skriver det här. Det är obeskrivligt.
Det är tidag och jag sitter på kontoret en riktigt ruskig, grå höstdag när det blåser och regnar utanför fönstret och det är rätt mörkt.
Egentligen vill jag ta en liten stund och reflektera över vad som har hänt. Men det händer hela tiden så himla mycket och jag känner tyvärr att jag har hamnat i ekorrhjulet på ett sätt. Det gäller att ta vara på varje minut. Lyssna på den här http://storstadskillen.blogspot.com/2010/05/foton-fran-brollopet.html.
Jag älskar min hustru och min son så otrooooligt mycket!!!!!! En känsla starkare än jag någonsin känt och än jag någonsin trodde.
Storstadens kille i Stockholm med 33 år bakom mig beskriver jag här märkliga saker omkring mig. Jag är den där killen som snubblade på trottoarkanten i tisdags när du skulle gå över eller han som irriterat länge letade efter växel i fickan i kön framför dig. Jag är han som ändå kan förändra ditt liv. Läs hur jag utmanar mig själv och andra runt omkring mig. Lägg in en kommentar, synpunkt eller tanke. Håller du med, ogillar mig, håller inte med eller vill du synas så skriv något.

0 comments:
Skicka en kommentar